Synpunkter från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen på den föreslagna militära test- och övningsverksamheten i Norrbotten

 

till möte med landstingets regionala beredning 29 april 2010

 

 

 

 

 


Svenska Freds protesterade redan 2004 mot den utökade militära övningsverksamheten i Norrbotten när Karl Leifland lade fram sin utredning ”Snö, mörker och kyla” till dåvarande försvarsminister Leni Björklund. Den enda regleringen kring vilka länder som skulle få komma hit och öva handlade då om att det skulle vara länder som köper vapen av Sverige. Men Sverige har inte följt sina egna riktlinjer om vilka som får köpa vapen, utan sålt till både länder som varit i krig och länder som grovt kränker mänskliga rättigheter. Det innebar att man alltså föreslog att sådana länder skulle få komma hit och öva militärt. Vi kritiserade denna brist på reglering av den militära övningsverksamheten.

Denna kritik kvarstår. Regler eller riktlinjer för vilka länder som ska få öva och för vilket syfte måste tas fram i en öppen, genomlyst process.

 

Om man ska öva inför fredsbevarande insatser är Norrbotten i sig inte ett sämre ställe än något annat, men det måste tas fram restriktiva kriterier som både styr vilka övningar som godkänns och vilka länder som tillåts testa vilket materiel. Grundförutsättningar för sådana tillstånd måste vara följande:


- demokratiska länder som respekterar mänskliga rättigheter
- inte krigförande länder
- övningen ska syfta till att öva inför internationella fredsbevarande FN-insatser
- öppenhet måste råda kring beslutsprocessen

 

Vi motsätter oss alltså inte per definition en militär övning eller testverksamhet. Vi ser till dess syfte och vilka förutsättningar den har för att bidra till en fredsfrämjande politik. Handlar det till exempel om att röja ammunition eller utveckla nya fältsjukhus, testa minröjningsfordon etc. tycker vi antagligen att det är ok. Men det måste finnas klara riktlinjer för vilken typ av materiel som ska testas. Det får inte stå i strid med internationella avtal eller förbud, som t ex förbudet mot personminor och klustervapen.

 

Den största farhågan är att vi genom att bjuda in krigförande länder och länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter hjälper dem att bygga upp en kapacitet som Sverige själv fördömer när den omsätts i handling. Vi kan t ex se framför oss ett scenario där USA och Storbritannien inför framtida krig, liknande Irakkriget, använder Norrland som övningsområde. Detta är ju fullständigt orimligt. Hur trovärdig skulle en svensk statsminister vara som sade sig vara emot ett folkrättsvidrigt anfall samtidigt som han eller hon lät anfallstrupperna träna i Sverige?

 

Sverige har gett stora löften om konfliktförebyggande och långsiktigt tänkande i krishanteringen. Men dessa löften rimmar illa med det ökade fokus på militära lösningar och övningar vi ser. Även i Sverige följer vi en trend mot större fokus på militär konflikthantering och mer omfattande våldsmandat. Försvarsberedningen har föreslagit fokus på markstridskrafter för det svenska bidraget till internationella militära fredsfrämjande insatser.

 

Det har också föreslagits att Sverige inte ska delta med stridsflyg internationellt, både för att det inte är tydligt vilket behov som finns av det och för att starka flygmakter redan tagit på sig de uppdrag som finns. Trots det stod Sverige i juni 2009 värd för en omfattande Nato-ledd stridsövning i Norrbotten med syftet att samöva Jas Gripen inför internationella fredsfrämjande insatser. Menar vi allvar med att satsa på förebyggande av väpnade konflikter måste detta återspeglas i handling. Därför är det viktigt att öva även inför civila insatser för att stoppa konflikter.

 

Vi vill också i sammanhanget påpeka att det är en oacceptabel omsvängning i fokus och prioritering i och med att Sverige har prioriterat bort deltagande i FN-ledda insatser, till förmån för fler insatser ledda av EU och Nato. Av 863 soldater i internationell tjänst var endast 26 i FN-tjänst, men 673 under Nato-ledning och 159 deltog i EU-ledda insatser (2009).

 

Hållbar fred byggs med politiska medel, genom ett demokratiskt styrelseskick, samarbete, ekonomisk utveckling, osv. Militära medel kan aldrig skapa hållbar fred. Nato är en militär organisation och saknar de verktyg som behövs för att bygga varaktig fred. Dagens multidimensionella insatser behöver ledas av FN som har bred kompetens och långsiktigt arbete med civil uppbyggnad efter konflikter. FN är den mest lämpliga organisationen att genomföra multidimensionella insatser, både vad gäller framgångsutsikter, kostnadseffektivitet och legitimitet.

 

Vi ser med oro på att fredsbevarandet i allt större utsträckning förlitar sig på användandet av väpnat våld och bidrar till att trappa upp konflikter istället för att dämpa dem. En viktig anledning till detta är att civila exempelvis drabbats i stor utsträckning av länders flygbombningar och attacker på byar. Detta är aldrig acceptabelt. Således är det ökade fokus på att öva inför flygbombningar oacceptabelt.

 

Ur ett fredsskapande perspektiv finns många skäl till varför stridsflyg är olämpligt. Flygattacker är ett oprecist vapen som i högsta grad riskerar civila offer och har en mycket liten roll att spela i självförsvar. Det är väldigt sällan det går att reagera direkt på en attack om inte planen redan är i luften. Eftersom de som attackeras som regel inte själva har tillgång till luftstridskrafter är det också svårt att se hur en stridsflygattack skulle kunna upplevas som proportionerligt mot det våld som den svarar på. Det är också få inslag som upplevs så offensivt som närvaron av stridsflyg, något som kan öka konfliktnivån och känslan av krig.

 

I ett regionalt perspektiv är det inte bara näringspolitiska vinster som måste tas med i beräkningen. Området kring Barents och Arktis utgör en framtida potentiell källa till konflikter, inte minst genom de naturresurser som beräknas finnas under isen. De signaler som ett ökat antal storskaliga militärövningar riskerar sända till omvärlden är att Sverige satsar på militär konflikthantering i nordområdena, med upprustning, misstro och spänningar som följd. Precis som när omvärlden oroas av ryskt vapenskrammel, riskerar övningarna att leda till försämrade relationer mellan Nato/Europa och Ryssland. Ryssland har tidigare reagerat mot Natoövningar nära ryska gränser som ses som aggressiva handlingar och anledningar till rysk upprustning.

 

Sammanfattningsvis är det alltså inte all form av militär testverksamhet i sig vi vänder oss emot utan sådana övningar som motverkar en fredsfrämjande säkerhetspolitik. Det behövs alltså restriktiva kriterier för vilken sorts övningar och tester som ska genomföras och vilka länder som ska delta.

 

Till sist: Möjligheterna att utveckla länets turism skulle avsevärt förbättras förutan de militära stridsövningarna. Allt exotiskt länet har att erbjuda turister i form av snö, is, mörker, kyla, alternativt det fantastiska ljuset dygnet runt sommartid i såväl fjäll- som kustområden kommer att störas kraftigt om den militära övnings- och testverksamheten byggs ut.

 

Läs gärna Linda Åkerströms böcker ”Säkerhetspolitik för en ny tid” och ”Insats för fred” utgivna på PAX förlag www.svenskafreds.se

 

Vi fortsätter gärna diskussionen med er framöver kring militär test- och övningsverksamhet i Norrbotten.

 

 

 

Vänligen

 

Anna-Kari Gudmundson

Ordf. Svenska Freds i Luleå

anna-kari.gudmundson@svenskafreds.se

 

Anna Ek
Ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

anna.ek@svenskafreds.se

0709-540513